Svåårt.

Även om det var ganska längesen nu.. iaf över en månad sen, kanske till och med två, så är du svår att glömma.

Tänker på dig om kvällarna. Vill inte visa mig sårbar men här är det.
Du fick mig sårbar. Du hjälpte mig upp så jävla mycket. Sen ryckte du mattan under fötterna på mig och där var det ett stort jävla svart hål. Känns som om jag bara ramlar längre och längre ner nu.
Hittar små grenar på vägen hela tiden och försöker klättra men till sist visar det sig alltid att dessa grenar är för tunna och bryts av efter ett tag..

BAJS på det.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0